Ett helt annat liv
Om man jämför en helt vanlig tisdag nu och för två år sedan finns det en hel del skillnader.
Tisdag 2007
Jag går upp vid 7, gör mig i ordning, äter frukost och hinner kanske kolla igenom läxan en extra gång. Jag springer till skolan (ett tag var jag en riktigt tidsoptimist) och kommer in i klassrummet precis samtidigt som läraren (yes! Jag fick ingen prick). Lektion efter lektion går och jag tittar på klockan var 10:e min. Magen kurrar, men det är fortfarande 50 min till lunchen. Efter fyra lektioner får vi äntligen gå och äta, och ladda batterierna till ytterliggare två lektioner. Det enda jag har i huvudet är oron för alla läxor jag måste göra när jag kommer hem. Som tur är har vi idrott på tisdagar. På de lektionerna släpper jag allt, och gör det jag tycker är roligast av allt. Idrotta!
När jag kommer hem, ungefär vid 14.40, kastar jag mig direkt till skrivbordet och börjar med läxorna. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan träningen 17.30, för jag vet att jag kommer vara helt död efter träningen.
På träningen kopplar jag bort allt som heter skola och fokuserar bara på träningen, men så fort jag kommer hem blir det läxor igen, enda till jag somnar vid 22. Någon gång hinner jag med en timmes tv-tittande också.
Tisdag 2009
Jag går upp vid 8, tar på träningskläderna och tänker inte ens att jag skulle ha någon läxa. Jag cyklar lungt till idrottsplatsen och kan koncentrera mig fullt ut på träningen. Det finns inga stressade tankar i bakhuvudet. Efter träningen cyklar jag hem, duschar och cyklar sen till skolan för att äta lunch. Vi sitter och snackar länge, har ingen tid att passa. Därefter cyklar jag hem igen. Sitter kanske lite vid datorn, pratar med någon i familjen. Efter ett tag inser jag att jag borde ta tag i läxorna. Vilka läxor? Jag tänker att jag kanske borde räkna lite matte, något måste jag ju göra.
Efter tre mattetal, känns det helt meningslöst eftersom vi får lektonen på oss att räkna, så jag ringer någon, vi går ut och går, och sen på kvällen tränar jag igen.
På kvällen kan jag med gott samvete gå och lägga mig, utan stress inför prov och inlämningar. Det vet jag att jag fixar ändå.
Ja, som ens liv kan förändras...
Jag har i alla fall nytta av mitt slit i 9:an.
