Louise Nyberg - nya mål, nya framgångar

Jag har faktiskt inte skrivit om hur det gick på JSM.

Jag fick inte till det. Punkt slut.

Nä, men helt ärligt så gick det sådär. Resultatet var dåligt men samtidigt får jag ju tänka på hur säsongen har sett ut denna sommaren. Det har ju inte varit någon säsong alls. Nya tag till nästa sommar!

Tack alla som kom och tittade och hejade. Det är mycket roligare att tävla när det finns många som hejar i publiken. Ni är guld värda.

Det är grymt härligt väder nu! Hoppas att det håller i sig till på lördag för det är det dags för årets tredje golftävling.

Jag märker att det är mer golfsnack än friidrottssnack här på bloggen för tillfället men det är kanske inte så konstigt. Jag gillar att skriva om positiva saker och eftersom friidrotten går lite trögt nu med tanke på baksidan blir det lite mer golf.

På tal om baksidan så kanske ni vill ha en uppdatering. Den är på bättringsvägen och jag hoppas att allt snart är bra. Dock så missar jag den roligaste och största tävlingen under hela året: Världsungdomsspelen och det är jag verkligen jätteledsen för. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.

Men jag får ta det som det kommer. Målet för sommaren är att ta medalj på JSM på hemmaplan och då får jag se till att ta det lugnt fram tills dess så att baksidan hänger med.

Jag hade min tävlingsdebut igår för sommaren. Det var seriematch i Halmstad och resultatet var väl helt okej med tänkte på förutsättningarna. Jag knep en 2:a-plats i alla fall och tog 6 poäng till laget.

Nu ligger vi 3:a i halvtid, 10 poäng bakom ledarna, men det är inte över än. Vi tar dem den 12 juni!

Idag hade vi tester på träningen. Jag älskar tester! Det är nog för att det är så nära tävling man kan komma på en träning. Såhär såg det ut:

Vertikalhopp: 43 cm

Stående längd: 2,20 m

Flygande 5-steg: 16,10 m

Kulkast framåt 3kg: 13,10 m

Repklättring: 5 armtag

Snedmage: 11 st

Bänkpress: 52,5 kg

Det var ingen större överraskning att jag presterade bäst på hoppen. Jag är riktigt nöjd med flygande 5-steg. Jag persade på bänkpressen, men det var verkligen precis. Gud, jag har nog aldrig tagit i så mycket i hela mitt liv.

Påminnelse till mig själv: Träna på repklättringen!

Jag var pinsamt dålig på repklättringen. Men om 6 veckor ska vi göra om testerna och då ska jag klara minst 10 armtag. Jag får träna lite innan dess.

Jag är hemma igen efter en händelserik helg i Stockholm. För första gången åkte jag hem missnöjd efter ett mästerskap.

För några veckor sedan sträckte jag antagligen mig under en längdhoppstävling och trots att jag har gjort allt vad jag kunnat så har det inte försvunnit. På vägen upp till Stockholm tänkte jag positivt. Jag tänkte att man kanske kunde tänka bort en skada.
Det verkade så till en början.

Under uppvärmningen på lördagen var jag livrädd för att det skulle kännas något i baksidan. Men det gjorde det inte. Självförtroendet växte för varje steg jag tog. Kanske var skadan borta. Ännu gladare blev jag när spikskorna var på. Jag sprang två stegringslopp i nästan maxhastighet utan att det kändes någonting. YES!!! Hela jag bara fylldes med lycka.

Det var inte förrän i den andra inhoppningsansatsen som det kom. Smärtan i vänsterlåret. Jag tänkte bara att detta är inte sant. Jag slutade springa in ansatsen och fick lita på att den stämde. Istället gjorde jag några korta trestegshopp. Ingen smärta. Skönt! Då fungerar det i alla fall.

Tävlingen började och jag tänkte att det är bara att köra. Jag tänker inte ge upp. Smärtan fanns där hela tiden under ansatsen men släppte när jag hoppade. Det första hoppet var långt, runt 11.80, men övertramp. Andra hoppet blev helt misslyckat och i tredje hoppet kom jag alldeles för långt ifrån plankan. Jag sprang ju bara på halvfart. Resultatet i det hoppet 11.38 kom att bli mitt slutresultat. För i fjärde hoppet vågade jag knappt springa och jag kom inte fram till plankan. Min tränare och jag kom överrens om att jag skulle stå över femte och satsa allt i sista hoppet.

Jag satsade, laddade om trots att jag var jätteledsen och besviken. Det sista hoppet var lika långt som det första, men liksom det första hade jag en tå på den röda plastellinan. Övertramp.

Vad ska man säga? Min tränare tyckte att jag gjorde bra ifrån mig. Jag hade ju trots allt två hopp som låg runt mitt personliga rekord trots att jag inte kunde trycka på i ansatsen. Det säger ju en del om min kapacitet.
Jag är helt säker på att jag hade hoppat över 12 meter om jag hade varit hel. Nu får det resultatet vänta till sommaren. Då ska jag vinna JSM. Jag har redan gjort det mentalt, då ska det väl inte vara så svårt att göra det fysiskt också.

Till sommaren får ni se en helt ny trestegs-Louise.

Jag sitter här och letar efter låtar till helgens tävling. Det är nämligen så att alla som deltar får skicka in tre låtar var som kommer att spelas när man hoppar. Det är superkul, för då får man en chans att tagga till lite extra.
Först hade jag ingen aning om vad jag skulle välja. Ett krav är ju att man blir taggad av låtarna, annars finns det ju ingen mening med det. Nja, jag får fundera vidare, men just nu lutar det åt:

Played-A-Live - Safri Duo

Spaceman - The Killers

Human Frontier - Neo

Idag har jag funderat mycket. Tankarna har bara flugit omkring men det gemensamma temat har varit FRIIDROTT. Någon som är förvånad?
Jag har tänkt mycket på om statistiken verkligen betyder något när man kommer till ett mästerskap. För självförtroendet? Ja! Men är statistiken avgörande för tävlingens utgång? Absolut inte. Det har jag bevisat ett par gånger. Jag har faktiskt lyckats vända en hel tävling och en hel säsong på ett enda hopp, trots att jag har kommit till tävlingen med sänkt självförtroende.

Min styrka är att jag alltid tänker positiv om vad jag kan och har presterat. Skulle ni fråga mig om det känns bra efter uppvärmningen under en tävling kommer ni alltid få samma svar: Det känns superbra! För det mesta känns det väldigt bra, men självklart kommer det tävlingar då man inte känner att benen är 100 % i form. Då lurar jag kroppen och intalar jag mig själv att det känns bra. Det bästa är att det fungerar.

Om två veckor är det IJSM (Inomhus-junior-SM) i Sätra i Stockholm. Jag vet redan nu att det kommer bli en tävling att minnas. För första gången på två år kommer jag att åka till ett mästerskap med stort självförtroende och ett medaljsug större än någonsin. Jag har haft en underbar säsong hittills och om jag ser till tidigare säsonger så har jag alltid presterat bäst när det gäller.

Jag tänkte visa den aktuella ställningen i Sveriges trestegsvärld. Här nedan är två listor. Den ena är den aktuella statistiken för 18 och 19-åringar i Sverige och den andra är för kvinnor seniorer, vilket betyder att alla åldrar finns med. Listorna visar resultat, namn, födelseår, klubb, ort och datum.
Just nu ser det väldigt bra ut!

Tresteg
12.22	Louise Arvidsson 93 Vittsjö	Karlskrona	16.1
11.87	Jasmin Sabir 92 Hammarby	Sätra	22.1
11.79	Louise Nyberg 92 Öresund	Malmö	29.1
11.65	Emma Ehrlin 93 Ärla	Eskilstuna	6.1
11.50	Elina Rapp 93 IK Sisu	Malmö	29.1
11.22	Olivia Klüft 92 Växjö	Karlskrona	16.1
11.03	Stina Ek 93 Klippan	Karlskrona	16.1
10.94	Linda Nilsson 93 Södertälje IF	Huddinge	15.1
10.93	Elisabeth Bäckman 93 Bollnäs	Västerås	23.1
10.76	Louise Thornander 92 Upsala	Huddinge	15.1
10.67	Stina Karlsson 93 Sundbyberg	Örebro	16.1
10.62	Sabina Hedhag 92 Ullevi	Göteborg	4.12
10.55	Alexandra Hjorth 93 Upsala	Västerås	30.1
10.55	Sofie Hallman 92 Sävedalen	Göteborg	4.12
10.13	Hannah Racklin 92 Lerum	Lerum	3.1

Tresteg
12.90	Khaddi Sagnia 94 Ullevi	Norrköping	29.1
12.87	Lynn Johnson 94 Ullevi	Norrköping	29.1
12.75	Angelica Ström 81 Gefle	Huddinge	15.1
12.44	Maria Augutis 90 Ullevi	College Station, TX	29.1
12.39	Malin Marmbrandt 85 Västerås	Västerås	30.1
12.34	Sofie Lindesten 88 Hellas	Sätra	22.1
12.22	Louise Arvidsson 93 Vittsjö	Karlskrona	16.1
12.16	Sofia Nilsson 95 Gefle	Norrköping	29.1
12.13	Mikaela Lindqvist 91 Falun	Sätra	22.1
11.87	Jasmin Sabir 92 Hammarby	Sätra	22.1
11.83	Malin Olsson 90 Malmö	New York, NY	14.1
11.79	Louise Nyberg 92 Öresund	Malmö	29.1
11.72	Rebecka Abrahamsson 94 Udd	Malmö	29.1
11.70	Emilia Hammarström 96 Wärnamo	Malmö	29.1
11.67	Malin Samuelsson 95 Växjö	Malmö	29.1
11.65	Emma Ehrlin 93 Ärla	Eskilstuna	6.1
11.52	Elvira Richardsson 96 Kristinehamn	Karlstad	23.1
11.50	Elina Rapp 93 IK Sisu	Malmö	29.1
11.43	Diana Nilsson 91 Varberg	Borås	22.1
11.40	Elise Malmberg 95 Hässleholm	Karlskrona	16.1
11.34	Frida Lindström 90 Huddinge	Västerås	23.1
11.29	Frida Johansson 95 IF Göta	Karlstad	23.1
11.28	Fanny Anonsen 95 Gefle	Norrköping	29.1
11.23	Johanna Holmén Svensson 95 Alingsås	Malmö	29.1
11.22	Olivia Klüft 92 Växjö	Karlskrona	16.1

Några bilder ifrån gårdagens tävling.
Alla bilder tillhör min träningskompis Louise Arvidsson. Ni hittar hennes blogg här.

... är mitt nya personliga rekord i tresteg!!!
Jag kände redan igår att det skulle bli långt idag, och det blev det ju. Pers med över 20 cm och en 3:e-plats på Pallas-spelen. Inte illa!

Nu är det bara 4 cm till klubbrekordet och 21 cm till dröm-12. Det dröjer nog inte länge...

Plankan var inte min bästa vän denna helg. Tre snabba övertramp på längdhoppet. På tresteget kände jag hela tiden att det skulle komma något bra. I sista hoppet gjorde det det. I sista hoppet blev det övertramp.

Ifrån denna tävlingen tar jag med mig en massa bra saker. Jag sänkte mitt pers på 60m med 2 tiondelar vilket betyder att jag har blivit mycket snabbare (det gynnar min hoppning). Formen från förra veckan finns kvar och den kan bara bli bättre.

Imorgon ska jag ut i backen och åka skidor. Se upp säger jag bara!

Det var en glad Louise som kom hem efter en heldag i Karlskrona. Jag hoppade 5,22 i längd och det innebar ett nytt personligt rekord och en välförtjänt bronsplats. Mitt tidigare rekord var 5,12 så det var en bra förbättring.

Nu är det nästan klart hur mina tävlingar kommer att se ut i vinter:

De första fyra är klara. Därefter är det osäkert med grenar och så. Men jag kommer i alla fall tävla då.

Sunna open 15-16 januari (Karlskrona)
Lördag: Längd
Söndag: Tresteg

NCC-spelen 22-23 januari (Malmö)
Lördag: 60m & Längd
Söndag: Tresteg

Pallasspelen 29-30 januari (Malmö)
Lördag: Tresteg
Söndag: Längd

Vellinge indoor 5 februari (Vellinge)
Lördag: 60m & Längd

Road to Göteborg 2013 (Göteborg) eller Atleticumspelen 12-13 februari (Malmö)

IJSM 19-20 februari (Sätra)



Hur långt blir det i vinter?

Idag när jag åkte buss hem från träningen funderade jag lite över hur olika träningarna och tävlingarna är.
Jag hoppade tresteg idag för första gången för denna höst med full fart (3/4 ansats). Jag kan berätta att det inte gick så bra. Det var inte i närheten av hur bra ansatslöpningen gick i måndags. Jag vet inte vad som inte stämde men det resulterade i många genomlöpningar och avbrutna hopp.

Hade det varit tävling idag hade det varit helt annorlunda. För det första intalar jag alltid mig själv att jag är i bästa form när jag ska tävla, men det är inte det jag vill komma till. Hade det varit tävling, hade jag förmodligen inte haft ett enda avbrutet hopp.

På tävlingarna kämpar man, och oavsett om man kommer fel till plankan, får överrotation eller stämmer i foten som i höjdhopp så fullföljer man alltid hoppet. I alla fall jag.

Frågan är: ska vi inte kötta lite mer på träningarna? Hoppa oavsett hur det blir?

Kroppen måste ju vänja sig för att kunna prestera på tävling. En bra idrottsman kan prestera i alla svåra situationer. Det blir kanske lite lättare om vi tränar på det?

Idag utförde jag ett lååååååångt träningspass. Det höll på i nästan TRE timmar. Som tur är tillhör det inte vanligheterna. Jobbigt var det också, men oj så givande!

När jag började träna i Morgans grupp blev jag väldigt förvånad över hur länge alla var på träningen. Somliga var där i flera timmar utan att ens träna. De bara var där och snackade. Varför?
Då förstod jag ju inte att de alla hade drabbats av "Atleticumsyndromet". "Sjukdomen" som gör att man stannar på Atleticum (vår träningshall) utan att riktigt veta varför. Jag vet detta nu eftersom jag själv har drabbats. Man kommer till träningen, snackar lite, tränar och sen vet jag inte vad som händer, men man kommer bara inte där ifrån. Ca. 4 timmar senare är man ute.

Jag säger absolut inte att det är något negativt eftersom det är jätteroligt att vara där och snacka med alla, men har man mycket att göra och lite tid kan det vara lite frustrerande.

Oj oj oj. Det börjar hända lite saker nu.
I lördags fick jag äntligen tummen ur r*ven och skickade in min ansökan till fem olika College i USA. Jag vill jättegärna läsa där nästa höst. Jag har redan fått svar från två och det ena ser bra ut. Där kan jag få scholarship redan på de resultaten jag har, och om jag känner mig själv rätt kommer jag att hoppa lååååångt i vinter. Då kan jag ju få ännu mer!
För fullt scholarship måste jag hoppa 12.50 i tresteg. Det är långt, men inte omöjligt till sommaren. Ja vi får väl se. Första målet är 12 meter.

Jag är i alla fall riktigt taggad nu. Vill bara tävla och hoppa sjukt långt!
"Mot 12.50!" är mitt nya motto.