Atleticumsyndromet
Idag utförde jag ett lååååååångt träningspass. Det höll på i nästan TRE timmar. Som tur är tillhör det inte vanligheterna. Jobbigt var det också, men oj så givande!
När jag började träna i Morgans grupp blev jag väldigt förvånad över hur länge alla var på träningen. Somliga var där i flera timmar utan att ens träna. De bara var där och snackade. Varför?
Då förstod jag ju inte att de alla hade drabbats av "Atleticumsyndromet". "Sjukdomen" som gör att man stannar på Atleticum (vår träningshall) utan att riktigt veta varför. Jag vet detta nu eftersom jag själv har drabbats. Man kommer till träningen, snackar lite, tränar och sen vet jag inte vad som händer, men man kommer bara inte där ifrån. Ca. 4 timmar senare är man ute.
Jag säger absolut inte att det är något negativt eftersom det är jätteroligt att vara där och snacka med alla, men har man mycket att göra och lite tid kan det vara lite frustrerande.
När jag började träna i Morgans grupp blev jag väldigt förvånad över hur länge alla var på träningen. Somliga var där i flera timmar utan att ens träna. De bara var där och snackade. Varför?
Då förstod jag ju inte att de alla hade drabbats av "Atleticumsyndromet". "Sjukdomen" som gör att man stannar på Atleticum (vår träningshall) utan att riktigt veta varför. Jag vet detta nu eftersom jag själv har drabbats. Man kommer till träningen, snackar lite, tränar och sen vet jag inte vad som händer, men man kommer bara inte där ifrån. Ca. 4 timmar senare är man ute.
Jag säger absolut inte att det är något negativt eftersom det är jätteroligt att vara där och snacka med alla, men har man mycket att göra och lite tid kan det vara lite frustrerande.
Kommentarer
Postat av: laila
Haft en väldigt bra dag faktiskt! Och nu gör jag inte så mkt.. ska väll snart sova :) själv då?
Postat av: rebecka
härligt att det är bra hos dej :d
Själv är jag hemma från skolan. Detta är andra veckan jag är det :/
vad gör du denna tisdag?
Trackback
