Louise Nyberg - nya mål, nya framgångar

Jag har tänkt på en sak. Att ha en bästa vän är ju verkligen sååååå viktigt! Utan en bästa vän kan man ju knappt överleva. Att ha 100 fejkvänner, som låtsar att man är vänner men så fort man vänder ryggen till snackar de skit om en, är inget att ha. Men att ha EN riktig vän man kan prata om allt med, en man delar roliga minnen med och en som tröstar i vått och tort, det behöver alla. Stackars er som inte har det! För man kan inte prata med syrran, föräldrarna om allt. Så är det bara, men men sin bästa vän delar man allt, och det är en stor trygghet att veta att man kan prata av sig och sen stannar det där. Det är ingen som sprider vidare det, ingen som kommenterar det man inte vill höra.

Jag tror jag har förstått nu vilken tur jag har. Jag har inte bara EN bästa vän. Jag har fem! De är helt underbara, och jag tror knappt att man kan få bättre vänner. Dessutom har jag världen underbaraste pojkvän och familj. Ja, jag har nog det för bra.

Jag sitter här nu och lyssnar på min systers spotifylista på låten "We rock!" och jag kan bara instämma... We rock!

Söndag förmiddag.

Kvällsposten är färdigsåld och uträknad. Det blev ganska mycket pengar idag faktiskt.
Jag tror jag ska sticka och titta på min brossas fotbollsmatch. Sen måste jag räkna lite matte innan vi åker till morfar och Britt. Ikväll ska jag och Erika gå på bio och se Beck. Det blev inget igår, så vi ser den idag istället.

Söndag kväll.

God morgon!
Idag känner jag för att fixa saker, men jag vet inte riktigt vad jag ska fixa. Nä, men ni vet, skriva in saker i kalendern, plocka undan, göra färdigt läxan, planer inför andra spännande dagar osv...
Hmm.. det lät kanske inte jätteroligt, men det gör ingenting, för idag är det en sådan gör-saker-du-borde-göra-som-du-inte-har-gjort-på-väldigt-länge-och-få-en-sådan-duktigkänsla-efteråt-dag.

Men känner jag mig rätt kommer jag åka iväg och träna nu. Sen kommer jag tillbringa hela dagen med Erika och inte få ett skit gjort. Skönt det med ibland!

Shit! Första skolveckan är redan förbi! Hur gick det till? Det är i alla fall skönt med helg. Det är det alltid.
Nu ska jag snart iväg in till stan med min pojkvän, bästa kompis och hennes pojkvän. Vi ska äta lite och sen gå på bio. Är det någon som har sett "linje 123 kapad"? Det är i alla fall den vi ska se, och den verkar jättebra!

Första provet är föresten uppsatt. Den 21 september har jag mitt första prov i Företagsekonomi A, om någon bryr sig. Annars kan ni ju strunta i att läsa den raden. Hihi.

Nä, nu måste jag kila, vi hörs!

(Glömde nästan, tack för alla kommentarer på sistone. Det är alltid kul med kommentarer. Fortsätt med det!) 

Det känns som att denna dagen är extra lång, jag menar klockan är bara 15.30 och jag har redan varit uppe i nio och en halv (!!!) timmar. Klockan 06.00 ringde väckarklockan för Philip skulle iväg och vara caddie på amatör-EM i golf i Falsterbo. Jag tyckte inte att det var lönt att gå och lägga sig igen så jag satt vid datorn lite innan jag stack till träningen 08.30. Efter lite spjutkastning och ett långt samtal med min tränare fick jag 7 min på mig att duscha, göra mig i ordning, cykla till skolan och komma i tid till matten. Detta lyckades jag faktiskt med!!! Trots att jag först inte visste vilken sal vi skulle vara i.

Nu är det snart träning igen. Ikväll hoppas jag att det blir lite snack på skype med Brysseltöserna, eller en promenad med Kicki och Malin. Vi får se!

Har ni testat att få på tre cyklar (varav två med cykelkorg) på cykelhållaren på en buss? Om ni inte har det, gör det inte! Det är livsfarligt, osäkert och saker går i sönder... MEN GUD VAD ROLIGT DET VAR!

Ja, det bler resultatet av ca 3 mil cykling idag med IDR1 och 2. Det var väldigt roligt och väldigt jobbigt, men jag, Linnea och Elin lyckade i alla fall hitta alla svaren på de 15 frågorna. Är man tävlingsmänniska så är man...

Då har man tagit sig igenom första skoldagen och jag måste säga att det var väldigt kul att träffa alla, även om jag inte hann snacka med alla. Ing-ulf (min metor) var vitsig som vanligt och schemat ser helt ok ut. Visst, det är ju ganska ihoptryckt och "naturarna" har det ganska mycket bättre än oss "samhälle-ekonomiare", men herregud! (!) vi överlever. Vi ska dessutom bara ha detta schemat till den 20 november tror jag det var, sen får vi ett nytt och då kan det bli precis tvärt om. (Shit, vilken lång mening, förstår om ni inte orkar läsa). Denna perioden ska jag läsa:
Idrott och hälsa A
Internationell ekonomi
Matte C
Företagsekonomi A
Företagsekonomi B
Spanska steg 4
Geografi A
Information och layout A
Specialidrott B

Efter skolan åkte jag, Philip och Erika in till stan för att lämna in min mobil och titta på klocka till Philip. Sen mötte vi
Gustav och Malin, och gick och fikade med dem! Mycket trevligt. Vid 16 åkte vi hem för att hinna till träningen.


P.S. Mattias vill ha uppmärksamhet och ville att jag skulle nämna honom på min blogg, så nu gör jag det. Jag kan säga att Mattias var väldigt jobbig idag på träningen när han gjorde "x-box" på mig när jag var så trött att jag nästan ramlade. Men han är fin ändå.

Jag snackade lite med mina föräldrar innan om att jag vill åka till USA efter studenten och plugga, jobba och träna. Jag är så himla sugen nu när Hanna och Frida är iväg. De tyckte att det var en jättebra idé, och gav tips på något ställe i L.A som tydligen var jättebra att träna friidrott i. Så jag ska prata med syon så att jag får hjälp med allt. Måste ju söka bidrag och sånt också. Men det kommer säkert gå bra.

Men innan jag sticker till USA har jag ju faktiskt två år kvar på Sundsgymnasiet med start från och med imorgon. Och de åren kommer bli helt underbara. Sjukt kul nu när Erika börjar där också.

Ikväll är det dags för första snacket med Brysselbarnen (Frida och Hanna) på skype. Men jag och Frida har tjuvstartat lite på msn. Ha det bra!

Hej!
Idag vaknade jag 30 min försent. Jag hade satt på alarmet på min mobil men den ringde inte. (Tur att jag vaknade ändå!!!). När jag sedan försökte starta mobilen hände inte ett skit. Den var helt död. Efter ett antal försök gav jag upp. Nu ska den in på lagning. Så ni som försöker nå mig på mobilen kan sluta. Det är helt meningslöst.

Jag sitter här lugnt och surfar runt lite på biddagboken, facebook osv, när jag helt plötsligt bara hoppar till. Det lät som att ett tredje världskrig hade brutit ut precis utanför mitt fönster. Det lät så högt att jag fick skruva upp musiken på datorn för att höra något. Det var inga skott jag hörde, det vara bara ett STORT regnmoln som drog förbi. Kanske svårt att förstå hur jag kunde blanda ihop det men jag kan se världen om 20 år:

*Smatter, smatter, smatter*
- Ungar, ner i skyddsrummet. Rädda sig den som kan!
Tre timmar senare
- Fan också, det var bara regnet denna gången också.

Klockan är 9.53 och jag har redan hunnit städa hela mitt rum + toaletten. Snacka om att man är rastlös. Tur att skolan börjar på måndag. Jag tycker att det ska bli jätteroligt att se schemat. Antagligen ser det ut ungefär som förra året men man vet ju aldrig. Kanske en sovmorgon någon dag?

Hejsan!
Igår natt sov jag och Erika som sagt i min trädgård under en fantastisk fin himmel. Stjärnor överallt! Det var jättemysigt faktiskt.
Vi vaknade någon gång runt 08.30 och gjorde oss i ordning samtidigt som vi tittade på friidrotts-VM (ja, jag tittar på det så fort jag har möjlighet, och det gör resten av familjen också). 10.40 tog jag bussen till min pojkvän, det var grymt nära att jag missade den pga. friidrotts-tv-tittandet, och först när jag såg honom insåg jag hur mycket jag har saknat honom. Så vi spenderade några underbara timmar tillsammans, tittade bland annat på hans liv som TV-kändis (Ja! Det är sant) innan jag var tvungen att åka hem igen för att träna.

Jag älskar dig Philip, 27/7-09

Hej allihopa! Allt bra?

Det är i alla fall strålande med mig. Jag och Erika tog precis en tur på Malmöfestivalen. Det blev ingen hennatatuering, där var ingen jag fastande för, men jag köpte en kalender och ett pennskrin. Så nu har vi suttit och fyllt i alla viktiga dagar som finns under året. När det är jullov och sånt.

Ikväll på träningen ska vi ha tester och det ser jag verkligen fram emot! Det SKA gå bra idag. Efter träningen ska jag säga hejdå till finaste Hanna och Frida. De åker till Bryssel ikväll och kommer inte hem förrän på Höstlovet!!!

I natt ska jag och Erika sova under min björk. Hmm, undra hur det ska gå. Ja, ni får ju veta imorgon.

Ha det bra!

Jag har sett världens finaste film. Den är nog bättre än Titanic alltså! Det är The notebook jag pratar om. (Ja, jag vet att den är jätegammal, men vissa får ju inte tummarna loss). I alla fall, som jag grät i slutet. Allting var så himla fint och det var verkligen äkta kärlek det handlade om. Då började jag gråta ännu mer eftersom jag inte har träffat Philip (min pojkvän) på en vecka nu och jag saknar verkligen honom!

Okej, det må vara något fel på mig, men jag tycker faktiskt att detta sommarlovet har varit för långt. Det är till och med så att jag går och är avundsjuk på de som redan har börjat skolan, och hur normalt är det? Jag är verkligen redo och laddad för andra året på gymnasiet. Det ska bli så himla roligt. Men jag får vänta enda till måndag.
Hoppas jag kommer ihåg detta i oktober då det mesta känns tungt och man bara längtar till sommaren...

Snabb uppdatering.
Nu ska jag och Erika iväg och träna lite.
Ikväll blir det spakväll framför Friidrotts-VM!

Tidigare idag köpte jag ett par nya skor. Om ni har tur kommer det en bild sen.

Tjingeling sålänge!

Idag blev det en tur till Malmöfestivalen. Även om det är mest skit, måste man liksom dit. Man måste köpa något meningslöst, äta en langos med en massa vitlök, titta på NRJ eller Rix FM och ha allmänt kul. Det hör liksom till.
Jag köpte inget meningslöst idag. men det kan bli en hennatatuering på onsdag. Så spännande!!! Jag köpte däremot en ny skolväska (det andra blev ju stulen), skrivblock och en plånbok. Det är jag väldigt nöjd med, speciellt väskan.

Efter Malmöfestivalen blev det MFF-BK Häcken på Swedbank stadion. Tyvärr förlorade MFF med 2-1.

Nu är det dags att berätta om den här USM-tävlingen som förändrade hela tävlingssommaren.

Det var fredag lunch. Vi från Vellinge hade åkt upp till Karlskrona dagen innan så jag var pigg och utvilad. Det sista mina tränare sa till mig innan jag gick till uppvärmningen var, "nu är det dags att det händer någonting". Jag tänkte att idag skulle det gå bra. Jag skulle ha kul och göra det jag var bäst på. Uppvärmningen gick jättebra, uppropet lika så och jag tågade tillsammans med 11 andra tjejer in på arenan. Det kändes ungefär som på de flesta andra tävlingarna. Löpningen var bra, hoppen ok.

Jag började "som vanligt" med ett övertramp (måste öva bort det). Efter det blev det ett ganska misslyckat hopp på 10.91, men nu var i alla fall finalen säkrad. I tredje hoppet klämde jag till med 11.07, årsbästa med 1 cm men jag bara suckade. Det är ju på den nivån jag har legat hela sommaren. Jag tror att de två följande hoppen resulterade övertramp, men sen...

I sista omgången kan allt hända, det vet alla. Det är då det avgörs. När jag hade hoppat mitt 5:e hopp fick jag reda på att jag låg 4:a, 2 cm bakom bronset. Jag bara konstaterade ör mina tränare att "Jag tänker inte komma 4:a!".
Så då var det dags för mitt sista hopp. Det sista hoppet i tävlingen och allt hängde på mig. Jag har nog aldrig varit så nervös inför ett hopp i hela mitt liv. Benen bara skakade och jag tänkte att det är nu, eller aldrig.

Jag minns ingenting av själva hoppet. Jag minns bara hur mycket jag tog i i ansatsen. Det fanns så mycket vilja. Det senaste jag kommer ihåg efter det är hur jag gick upp ur gropen och tänkte "ja, detta kan nog räcka". Jag gick fram till plankan med måttbandet och såg att det var långt över 11.09 (som bronsplaten låg på just då). Jag bara skrek. Jag har nog aldrig varit så glad i hela mitt liv. Hoppet mätte till 11.37, årsbästa med 31 cm. När jag kramade om mina tränare kom glädjetårarna, och jag kunde inte sluta le.

På prisutdelningen stod jag bredvid ettan: Ekanem Etim och den jag trodde kom 2:a: Olivia Klüft. Men det visade sig att jag hade fel, för Olivia hade hoppat 11.36, 1 cm kortare än mig. Så jag fick ännu en glädjechock när de presenterade bronsmedaljjören. "Från IFK Växjö, Olivia Klüft...". Jag tog alltså silver, i en tävling där jag inte trodde att jag skulle ta medaj. Jag tog silver på USM, en valör bättre än i vintras. Då blir det guld nästa gång då?

Jihoo! Besöksrekord igår!

Igår var det avskedsfest för Frida och Hanna. Jag börjar nästan gråta bara på tanken att de åker om 5 dagar. Om 5 dagar finns de inte här hemma längre, och jag får vänta enda till höstlovet innan jag ser dem igen. Som tur är finns det en massa underbara människor kvar här hemma, annars hade jag nog avlidigt.

Ikväll åker jag till USM (det heter tydligen inte JSM förrän man är 19 år) och det ska bli så himla roligt. Jag är laddad till tusen. Imorgon ska jag ha revansch för hela denna sommaren! Tyvärr är inte jag och Erika på samma ställe (hon tävlar i Växjö), men det blir nog bra ändå.

Det finns en tjej som det är mer synd om än de flesta. En glad och pigg tjej med drömmar och mål precis som alla andra ungdomar. Men så hände det som inte fick hända. En feldykning på badhuset slutade med ambulansen och hon fick kämpa för sitt liv. Somliga trodde inte att hon skulle klara sig eftersom nacken hade vridits fel.
Först var hon förlamad i halv kroppen, men den återhämtade sig. Målet och drömmen var hela tiden att komma tillbaka till friidrotten, till träningen och till sitt gamla liv. Självklart är den tungt och jobbigt, att se kompisarna träna för glatta livet medan man själv inte får röra en fena. När kompisarna får mjölksyra på löparbanorna står man själv inne hos en sjukgymnast, kiropraktor, läkare eller någon annan inom vården. Det är jättelätt att bara ge upp, sluta tro och hoppas.

Men den här tjejen ska ha en eloge för det hon gör. Jag har nog aldrig träffat en så stark människa som hon. Hon kämpar, hoppas, önskar och slutar inte tro att någon gång komma tillbaka till längdhoppsgropen för att göra det hon älskar mest. Nu har till och med de som pushat henne gett upp hoppet för en träningsrik framtid. Att höra att endast ett mirakel kan rädda henne är väl inte det lättaste att acceptera, men hon kommer inte ge upp. Inte en chans! Att sluta tro att att säga att det är ok, och det är det ju inte. Hon kommer komma tillbak, förr eller senare. Jag tror på henne och jag är inte den enda. Den här tjejen är något speciellt. Hon kommer fixa det.

Jag tror på dig, Johanna Adolfsson

Jag sa att jag skulle hoppa långt. Det gjorde jag också. Men plankan var åter igen inte på min sida. Två övertrampshopp mättes till 5.25 och 5.30. Det är svårt att ladda om och hitta motivationen när man får bakslag efter bakslag. Visst, jag vet att jag har det i mig, det vet alla som har sett mig de senaste fyra tävlingarna. Men när är det min tur att vinna? När är det min tur att allt släpper och jag flyger som aldrig förr?

Varje gång jag ställer mig på tävlingsbanan är jag där för att ge järnet. Inställningen är på topp, formen känns bra, kroppen är pigg och det känns som att det bara kan sluta på ett sätt. Men friidrottsvärlden har ju kommit på den här förbannade plankan så den sätter stopp för mig just nu. Men nästa vecka är det JSM och då ska JAG vinna kampen mot plankan. Inga fler tårar, inga fler besvikelser.

En positiv sak med att stöta på motgångar är att man blir så taggad till att träna hårdare, så i höst, då jäklar. Fast det är ju ett tag till hösten, och det lär ju hända en hel del innan dess.

Det har hänt ganska mycket den senaste veckan och jag har tagit en del foto som jag gärna delar med er.

Hejsan hejsan!
Idag sov jag till enda till 11.20 tack vare att ingen i familj kände för att väcka mig tidigare. Men det kanske var lika bra eftersom jag behövde sova lite. Jag tog bussen kl 12 till Philip och var där vid 13 tror jag. Sen låg vi på stranden i flera timmar och badade i tredje sandbanken (undra hur många av er som verkligen förstår vad det är). Efter det spelade vi minigolf. Gissa vem som vann? Philip såklart. Har man 3,2 i hcp så har man. Men jag var bara 7 slag efter på 48 slag.

Jag tog bussen hem vid 21 för jag ska tävla imorgon. Jag kommer hoppa så jäkla låååångt! Det är bara så, så det kommer vara värt att komma och titta imorgon. 13.25 hoppar jag.

Nä, nu är det hög tid att jag går och lägger mig. Vi hörs imorgon.
God natt! 

Idag har det varit en sådan där härlig dag. En sådan dag man får gjort hur mycket som helst.
Jag ställde klockan på 07.00 och stack och tränade kl 08. Detta enbart för att jag skulle hinna åka till stranden med Erika. :) Efter träningen gick jag och klippte gräset hon mina kvällspostenkunder och sen tog jag inlinesen ner till stranden. Det var motvind hela vägen. Härligt!
När jag väl hade kommit fram någon gång vid 13 fick jag agera lekledare till 6 små söta barn. Vi hoppade från piren (eller pyrosen som Henrik, 5, sa) och hade vattenkrig. Allt för dem! <3

Nu har jag precis duschat och ska snart iväg igen, till ett nytt härligt gäng. Senare ikväll blir det kanske Pildammsparken.

Daniel och jag hade en sjuk sms-konversation ikväll när jag satt på bussen hem från bion. Vi såg "Sommar med Göran".

Daniel: Vem såg filmen?

Jag: Jag (såklart), Erika, Syrran och hennes kompis

Daniel: Nej, är du helt säker att det är du? ;) Kanske hänt något så att någon blev du? :o

Jag: Haha, ja det hade ju faktiskt kunnat hända :O. Tänk så är jag någon annan?

Daniel: Typ helt neger eller något? :P

Jag: Ja, men det är jag ju. Jag är ju nästan negerbrun. Du får väl se när vi ses. ;) Men då kanske jag har bytt själ?

Daniel: Men tänk då om jag kanske säger "Hej Louise" så kanske inte det är du. Helt omg!

Jag: Ja! OMG de lux! Hoppas inte det händer.

Daniel: Ja, eller hur. OMFG dubble de lux!

Jag: Asg. Men tänk så inbillar vi oss bara. Tänk om detta bara är en dröm? Aaaah! Läskigt!

...och så fortsatte det till jag blev en massmördare som ville gå och lägga mig. Gulligt eller hur!?
Filmen var i alla fall jätterolig.

Okej, jag borde gå och äta eftersom jag ska träna om 45 min
Okej, jag borde städa på skrivbordet eftersom det ser ut som ett bombnedslag
Okej, jag borde lägga in bilderna och berätta om den underbara dagen igår
Okej, jag borde ringa mina bästa vänner nu

Men så blir det inte...

(Okej, det kanske blir en liten mumsbit)

Bio med syrran <3 ikväll. Vi ska se "Sommar med Göran".
Den verkar sjukt ball!

Jag har varit på världens bästa konsert, jag lovar. Den var helt underbar, och värd varenda minut av de sju timmarna (!!!) vi stod i kö. U2 är bäst och älskad av så många, och har varit det nu i 30 år. Det är verkligen något att skryta med, och nu kan jag skryta med att jag har stått 2 meter från Bono, längst fram av 60000 människor. Inte för att jag kommer göra det. Aldrig. Hihi.

Bilder kommer så fort Hanna har skickat dem!