Sista orden

Jag har aldrig varit på en begravning förr, men aldrig trodde jag att det skulle bli så jobbigt som det var idag. Jag grät floder, precis som alla andra som var där.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det känns helt tomt.

Nu sa vi vårt sista farväl, men du lever ändå bland oss Amanda. Alltid.

...alla bara kramades och grät...

Det blev en del tårar idag på Minnesstunden för Amanda. Jag har nog aldrig sett så många gråta så mycket samtidgt. Alla bara kramades och grät. Amandas föräldrar och syster var där, och det högg till i hjärtat varje gång man tittade på dem. Helt förkrossade. Men vem blir inte det när man har förlorat sin dotter/syster.

Man sätter ett mycket högre värde på sina vänner nu. Döden skiljer oss inte bara åt. Den förenar också.

Vila i frid, Amanda Ohlsson

Det var i lörsdags morse jag fick beskedet. Beskedet om att min kompis sedan sju år tillbaka hade dött. Hon hade dött i akut hjärninflammation. Från det hon svimmade på sitt rum, tills de stängde av respiratorn tog det mindre än 24 timmar. Det är otroligt kort tid. Man hinner varken reagera eller känna.

Amanda och jag gick i samma klass i sex år, från 4:an till 9:an. Vi spelade i samma fotbollslag och nu på gymnasiet träffades vi ofta i skolan. Hon var 16 år, skulle fylla 17 om två veckor. Hon hade hela livet framför sig, men det fick ett orättvis slut. Det är inte rättvist att dö när man är 16 år.

Jag tänker på hennes föräldrar. Ingen ska behöva begava sitt barn. Jag tänker på hennes syster. Ingen ska behöva mista sin syster. Jag tänker på hennes bästa vänner. Ingen ska behöva se sin bästa vän dö.

Det gör ont i hjärtat, det gör ont i hela kroppen. Det är svårt att förstå att det som hänt verkligen har hänt. Det är på riktigt! Men hur mycket man än gråter så kommer inte Amanda tillbaka, men hon kommer ändå leva vidare bland oss. Hon finns i våra hjärtan och våra minnen, och kommer alltid finnas där. För hon har verkligen betytt något för alla de personer som var på minnesstunden på IP igår, i kyrkan i lördags och för alla de som inte kunde komma, men som ändå tänkte på henne varenda sekund.

The future isn't wthat i used to be.
Jag kommer alltid att sakna dig.

Vila i frid.

Amanda Ohlsson <3    920925-090912



1 månad med Philip



Någon av er läsare ville se en bild på min underbara Philip,
och vad passar bättre än att lägga upp den idag när vi har 1 mån tillsammans.

(Detta är föresten en bild när vi var på tivoli i Köpenhamn. Radiobilarna förståss)

Första skypesamtalet med Brysseltöserna


Fan vad vi är bäst tillsammans

Jaha, då har man snackat med Brysseltöserna på skype i över 1 timme. Jag, Kicki och Malin samlades hos Malin för en tjejkväll (fast 2/5 saknades ju) för att fira sista sommarlovsdagen. Vi snackade verkligen av oss om allt som behövde sägas. Sen loggade vi in på skype, och när vi såg Hanna och Frida på andra sidan skärmen bara brast vi ut i tårar allihopa. Det var helt overkligt att se dem! Och nu när jag skriver detta börjar jag gråta igen. Jag saknar dem så mycket, och de har bara varit borta i fyra dagar. Det är 61 dagar kvar innan de kommer hem!!!

Vi fem hör verkligen ihop och det känns som att man saknar en bit av sig själv när inte alla är tillsammans.

Nyare inlägg
RSS 2.0