EN DAG PÅ KRABI
"Everything is nothing without you"
Ja, jag har haft det sämre.
Det är helt underbart här i Krabi. Mycket sol, mycket bad, mycket shopping...
ja, mycket av allt faktiskt.
Men idag är det ingen vanlig dag i Thailand för idag är det den 27 mars, vilket innebär att jag och Philip har varit tillsammans i 8 månader. Tänk vad fort tiden går.
Men det stämmer ju, att tiden går fort när man har roligt.
Inget konstigt alls...
Vad gör ni idag?
Jag gör precis som vanligt. Rider på elefanter och sånt.
Inget konstigt alls...
Update from Thailand
Hej alla hemma i Sverige!
Det är helt underbart i Thailand. Sol, bad, shopping och en och annan elefantridning har vi hunnit med ännu sålänge. Det är 40 grader i skuggan så då förstår ni att det är otroligt varmt i solen.
Träningsnarkoman som man är, var jag ute och sprang på stranden i förrigår. Det var nog det värsta jag har gjort, men jag kan ju inte ligga och lata mig i 17 dagar.
Idag var jag på det igen, men då stukade jag den andra foten. Lika bra så att det blir balans.
Idag är det sista kvällen på Koh Lanta, sen drar vi vidare till Krabi. Där ska jag bättra på bränna lite. Solen är så himla stark här så jag var helt rosa de första dagarna. Men nu börjar den bruna hudfärgen komma fram. Det gillas!
Prutningsmästarna (jag och syster) är igång för fullt och visst har vi fyndat. Allt från klänningar till solglasögon och armband. Det lär bli mycket mer i Bangkok.
Jag har hört att det är dåligt väder hemma, så jag ska försöka ta med mig solen hem.
Ni får ha det superbra tills dess!
Soooliga kramar
Louise
10 timmar kvar
Då var det dags igen. En ny resa. Nya äventyr.
Det är lika spännande varje gång!
Om jag får tillgång till en dator kommer jag givetvis uppdatera, men annars får ni hålla ut tills jag kommer hem.
Puss och kram.
Louise
And I will love you baby always
And I'll be there forever and a day always
I'll be there till the stars don't shine
Till the heavens burst and the words don't rhyme
And I know when I die you'll be on my mind
And I'll love you always.
Stukad fot
Idag lyckades jag stuka foten på det sista träningspasset innan resan. Otur eller vad!!? När vi gjorde löpskolningsövningar märkte jag att vänsterfoten var lite ostabil så jag lade allt fokus på den och glömde helt bort att jag hade en fot till. Det var såklart den jag stukade.
Det knakade i hela foten och min förta tanke var:
Neeej! Jag har brutit foten!
Men när jag insåg att det inte var riktigt så illa tänkte jag att då är det väl bara att träna på som vanligt.
Allt eller inget liksom. Men jag fick inte fortsätta (inte för att jag hade kunnat det heller).
Det tar väl ett par dagar sen är jag tillbaka på banan igen...
... eller inte på banan. Snarare på stranden i Thailand!
Friidrotts-IVM i Doha
Sverige kom tyvärr hem utan några medaljer men det var ändå ett par stycken som presterade bra.
Christian Olsson - Visserligen var han vårt stora medaljhopp, något som han inte levde upp till. Men det var det första mästerskapet på fem år pga. sina skadebekymmer och han tog Sveriges bästa placering (4a). En helt okej comeback!
Philip Nossmy - För två år sedan kunde han knappt gå. I söndags sprang han semifinal på VM och var bara fem hundradelar ifrån finalen! Det gillas! I sommar får vi hoppas på en finalplats på EM.
Emma Green - 1.94 i höjd är ett helt okej resultat och det räckte till en 5:e-plats för Emma som gjorde sitt bästa VM sedan skrällen för ett antal år sedan då hon tog brons.
Emma Rienas och Lena Berntsson - Båda 60m-specialisterna tog sig till semifinal men mer än så blev det inte. Det var trots allt en bra insats. Konkurrensen är hård på 60m.
Mattias Claesson - Efter en sjukdom och svår förkylning är det svårt att komma tillbaka snabbt och prestera på max, och tyvärr drabbade detta vår bästa 800m-löpare som slutade sist i sitt försöksheat.
Ulrika Johansson - Hon har sänkt till personliga rekord med hur mycket som helst den här vintern, men på ett VM räckte inte det till avancemang.
Michele Torneus - 8m-hopparen som inte lyckades ta sig till final i länghopp, efter ett kval som hade väldigt låg nivå. Han borde ha klarat det, men nerverna höll inte.
Christian stod för Sveriges bästa prestation... som vanligt.
(Bilden är tagen från friidrott.se)
Världsrekord (!), fast inte på inomhus-VM
Igår slogs ett världsrekord, fast inte på IVM i Doha och det var inte Bryan Clay som gjorde det (vinnare av 7-kampen igår). På de amerikanska universitetsmästerskapen gjorde 22-åringen Ashton Eater sin dröm-7-kamp. Med 300 (!) poäng marginal till världsmästaren Clay, slutade han på 6499 poäng, 23 poäng bättre än det gamla världsrekordet!
Då undrar förstås alla, varför är inte Eater på Inomhus-VM? Han hade ju vunnit med 300 poängs marginal! I alla grenar finns kvalgränser för att få vara med på ett mästerskap, med undantag för mångkamparna. Arrangörerna har valt att istället bjuda in de åtta mångkampare som de tycker är bäst och mest intressanta, därav att Ashton Eater inte fick vara med. Men det är nog något de ångrar nu. Vilken arrangör vill inte ha ett världsrekord på meritlistan?
The partygirls are in town
Oj, oj, oj. What a night!
Partypinglorna var ute och gjorde Falsterbo osäkert igår.
Strandbaden (uteställe) myllrade av ungdomar mellan 16 och 19 år
och det dansades, sjöngs och skrattades för fulla muggar.
Ja, det var en toppenkväll!
Jätteroligt!
Vägen mot körkortet
Att slippa planera sitt liv efter bussarna.
Att slippa stressa så att man inte missar bussen.
Att slippa ställa in planerade aktiviteter för att bussarna inte går som de ska.
Det är bara att hoppa in i bilen, vrida om nyckeln och köra.
Fast det dröjer ju minst några månader, så det får bli bussen ett tag till...
Redan pensionär?
Jag fick en chock när jag kom hem från skolan idag. Ett pensionskuvert? Till MIG?
Herregud, jag är bara 18 år, knappt det, och redan ska man spara till pensionen.
Nä, det får nog vänta lite. Jag har ju några år på mig. 47 för att vara exakt.
Usch, vad gammal jag känner mig nu.
Glädje är hemligheten till ett långt och lyckligt liv
Men det verkar som att förkylningen är på väg bort nu så det dröjer nog inte så länge till.
Jag tror att humöret styr mycket hur kroppen mår. Är man negativ, ledsen och arg väldigt mycket är det säkert lättare att bli sjuk. Detta är ju bara min gissning så det behöver ju inte vara sant. Men man säger ju att ett gott skratt förlänger livet, så det borde ligga något i det. Jag tycker i alla fall att vi människor borde bli mycket mer positiva, vara nöjda med de vi är och vad vi har, och se livet från den ljusa sidan. Det mår vi alla mycket bättre av. Dessutom är det så mycket roligare att vara glad!
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde när denna bilden togs.
Sovmorgon till 13.30
Såhär ser dagens planer ut:
11.30 - Frukost + TV
13.30 - Mental träning
15.00 - Star for life - möte
16.30 - Plugga
20.00 - Mästarnas mästare
21.00 - Desperate Housewives
22.00 - Sova
Hur ser era planer ut idag?
Vi hörs senare.
Ha det bra sålänge!
Nytt i garderoben
Det som inte dödar mig, gör mig starkare!
Jag var åtta ord ifrån en resa till Sydafrika. Åtta ord. Jag har nog aldrig ångrat något jag har sagt så mycket i hela mitt 18-åriga liv. Om jag inte hade sagt dessa åtta ord, hade jag suttit här och varit världens lyckligaste. Nu sitter jag istället här, med tårar som rinner ner för kinderna.
Jag erkänner, jag har en jobbig tid framför mig. Det kommer bli jättesvårt att acceptera det som har hänt, men samtidigt vet jag att jag har en plats i nästa års tripp till Afrikas sydligaste land. Det sporrar såklart. Det får mig att kunna gå vidare, och kämpa ännu hårdare. Det kommer bli en resa för livet. Skillnaden att åka nu istället för om ett år är bara att jag är ett år äldre, ett år mognare, ett år smartare. Det kan ju knappast vara en nackdel, eller hur?
Jag fick en biljett till Sydafrika, men den togs ifrån mig när de insåg att jag skulle till Thailand två veckor tidigare. Trots att jag förtjänade den mest, fick någon annan åka. Livet är inte rättvist för fem öre, men det måste man lära sig att leva med. Annars blir det väldigt jobbigt.
Det som inte dödar mig, gör mig starkare!
Ring då!
Nä, det är inte min pojkvän och pratar om, det är min rektor. Varför han ska ringa mig tar vi senare, nu är det viktiga ATT han ringer!
Medan jag väntar är det väl lika bra att börja städa. Det ser ju inte alltför trevligt ut på mitt rum...
3000 kr rikare
Jag slog två klubbrekord förra året.
Femkamp: 3459 poäng
Stafett 4x200m: 1,50,49 (Emmy, Erika, Louise, Louise)
Dessutom fick jag ett träningsbidrag på 3000 kr för mina JSM-medaljer. Ett silver och ett brons blev det ju.
Bonnie Tyler-rösten är tillbaka
Den enda skilnaden är att Bonnie kan sjunga med sin hesa röst, men det kan jag tala om för er, det kan INTE jag. Jag har lärt mig en ny låt på gitarren, men det lät hemskt när jag skulle försöka sjunga till. Det lär ta ett tag innan jag kan ta några rena toner igen.
För att avrunda slänger jag in en härlig Bonnie Tyler-dänga.
Denna är sååå "Herrestorps musiklektioner" så det finns inte.
Idag gjorde jag nationella i Matte C. Jag hoppas verkligen att det gick bra! Nu kommer jag inte ha mer matte denna terminen, men i 3:an väntar Matte D.
Ikväll är det årsmöte. Undra hur mycket det bli i träningsbidrag detta året?
Härligt samtal och bra tvprogram
Förutom att jag försov mig i morse har denna dagen flutit på bra.
Tränade kl 10, åkte sedan hem och räknade matte. Nu är det bara två dagar kvar!
Halv sju smsade Erika och frågade om jag ville gå ut och gå med henne och det ville jag naturligtvis. Vi snackade om allt och inget och det var jätteskönt att prata med henne så länge. Hon är en sån härlig tjej!
Idag var mästarnas mästare och desperate housewives tillbaka, så nu är tisdagskvällarna räddade! Synd att Holm åkte ut! Han är ju mycket bättre än Tomas Johansson.
Nä, nu är det dags att lägga sig, så att jag är fit for fight imorgon på intervjun.
Lugn start
Det var minst sagt en mjuk start. 07.55 tog jag (och resten av klassen) bussen till Tingsrätten i Malmö. Där satt vi sedan i 2,5 timmar och lyssnade på ett mål som handlade om att en kille var misstänkt för snatteri och våld mot tjänsteman. Han förnekade våldet och sa att det var väktarna som hade slagit honom. Tyvärr fick vi inte veta hur det slutade, för domen kommer om en månad.
Därefter slutade vi och fick gå hem.
Det blir ingen träning för mig idag heller! Det är 9:e dagen i rad, men det är bättre att jag blir helt frisk först så att jag kan köra för fullt när jag väl börjar uppbyggnadsäsongen. Så nu ska jag plugga matte (nationella provet i Matte C på torsdag) och senare ikväll ska jag och pappa till körskolan. Äntligen ska jag börja!
Man är ju ingen bloggare om man inte slänger in en dagens outfit ibland.
Jag älskar syrrans beigea kofta!