Efter regn kommer sol
Postivit tänkande.
Det är vad man behöver för att komma någonstans. Det är tankarna som för oss framåt, och tänker vi positivt är chanserna mycket större att det blir så.
Det är mycket lättare att vara negativ, det är lätt att falla in i den banan. Men vem har sagt att den lätta vägen är den rätta? Livet är inte alltid en dans på rosor, men man måste ändå kämpa. Det gäller att alltid hålla modet uppe så att man inte gräver ner sig och fastnar i en negativ sprial.
Efter regn kommer alltid sol. Alltid.
Dokumentär Ullared
Jag har själv varit där, och är faktiskt roligt. Man köper en massa onödiga prylar man aldrig kommer titta på igen, men just för stunden känns det väldigt viktigt att köpa just den saken. Men att lägga hela sommarsemstern på att campa utanför Ullared i två veckor? Nä, där går gränsen. Jag förstår inte hur folk tänker.
Jag fick mig ett gott skratt i alla fall, och tycker verkligen att ni ska titta på det! Det går varje måndag kl 20.00 på kanal 5. Här är första avsnittet:
http://www.kanal5play.se/program/play/ullared-s01e01
Welcome to life
Jag fick i alla fall träffa Frida 10 min, men Hanna hann jag inte träffa. Ibland tänker jag att jag inte hinner med livet, men det är ju detta som ÄR livet! Underbart!
Jag ville inte att de skulle åka tillbaka. Jag vill att de ska vara här hemma, som de alltid har varit. Det är till och med så att ögonen fylls med tårar bara jag tänker på att de ska vara borta i 6 veckor innan jag träffar dem igen. Men det ska nog gå bra, det är trots allt "bara" 6 veckor. Det kommer gå fort.
Nu håller jag nästan på att somna här vid datorn. Jag ska gå och lägga mig snart. Det behöver jag. Ordentlig sömn och nya tag när skolan börjar imorgon igen. Japp jag är så redo man bara kan bli. Nu ska det satsas!
God natt!
Hat
Jag trodde inte att man kunde hata en person så mycket som jag hatar dig,
men du är lägre än lägst på "listan" över hatade personer!
Livet skulle vara mycket lättare utan dig!
Framtiden spådd!
Mitt horoskop (oxen) perioden 15/10-28/10:
Allmänt: Eventuella problem i skolan är ett minne blott. Nu tycks du vara utåtriktad och på hugget, du hungrar efter kunskap och ligger bra till hos lärare. Ett gräl kan göra atmosfären i kompisgänget spänd. Tala ut och gör något trevligt tillsammans, så blir allt bra. Försvinner dina pengar snabbt? Kanske är dags att göra en budget?
Kärlek: Din lyckofaktor är hög och du har tur i kärlek. Du som är singel möter flera godingar du skulle kunna tänka dig att bli tillsammans med. Du som är upptagen har det jättebra ihop med din pojkvän, speciellt om ni är aktiva på fritiden och gör roliga saker tillsammans.
Turdag: 27/10
Slutsats: Matteprovet imorgon kommer gå hur bra som helst. Laserdome, som jag och mina kompisar har snackat om att göra, kommer bli av. Jag kommer förlora alla spel jag är med i (tur i kärlek otur i...), och Philip och jag kommer ha det underbart, kanske lite extra den 27 oktober.
Det låter som en "helt okej" fortsättning på denna månaden! (Läs: hur bra som helst!)
Idol-Camilla gör bort sig!
Detta är något som alla måste se! Kanske inte så sjyst att håna henne efter att hon precis har gjort bort sig iför hela svenska folket, men Camilla är verkligen inte bra (så det känns nästan rätt åt henne). Hur kan man göra samma misstag två gånger?! Först gör hon om Titaniclåten till en schlager. Juryn sågade henne, men gav ändå henne en chans till. Då gör hon precis samma sak med Hallelujah!
Det värsta var nog ändå att folk röstade på henne och att Jon åkte ut.
Nä, sånt här gillas inte!
Let's stay friends
Ibland undrar jag om det inte är lättare att vara kille än tjej. I alla fall när det gäller vänner och sånt:
- Killar snackar inte alls lika mycket skit som tjejer (och de tar inte åt sig på samma sätt)
- Killar letar inte efter bråk. (Ibland tror jag att vissa tjejer tycker om att bråka)
- Killar kan ha hur många vänner som helst (vissa tjejer tycks bara kunna ha en kompis)
- Killar hämnas inte för att de är avundsjuka (verkar det som i alla fall)
Caught in the middle
"I'm just a little bit caught in the middle
Life is a maze and love is a riddle
I don't know where to go, I can't do it alone I've tried
And I don't know why"
Åhusare?
Det har hänt en väldigt allvarlig sak. Konstigt att folk inte har påpekat det än, men jag har börjat prata som en Åhusare!!! En normal Vellinge/Malmö-bo säger ju "näe" (normal svenska: nej), men nu kör jag med "naaaj" istället, men stor betoning på a:na. Det är precis som de där uppe till höger någonstans. Man hade ju kunnat förstå om Göteborgskan hade blandats in i skånskan eftersom min pappa är därifrån, men Åhus? Jag fattar ingenting!
Abstinens!
Det finns en sak jag inte förstår. Hur kan man klaga på att man inte har mycket tid om man inte tränar någonting alls (eller bor 10 mil från sin skola, det tar ju också tid)? Man har ju hur mycket tid som helst! Vad gör ni egentligen om dagarna? Men det kanske därför de personerna inte tränar, för då har de ju ännu mindre tid. Planering kallas det!
Killar har lägre mobilräkning än tjejer
Allt bra med er?
Han ni tänkt på hur olika tjejer och killar är när de pratar i telefon? Det är bara att jämföra min lillasyster och lillebror. Såhär låter ett samtal med min lillasyster och hennes kompis:
Syrran: Hej, det är Emelie.
Kompis: Hej, det är "någon", hur är det? (Obligatorisk fråga man ställer fastän man inte undrar)
Syrran: Jo, det är bra, sj? (Man måste ju vara artig tillbaka)
Kompis: Jo, det är bra, vad gör du? (Men vill ju inte ringa olägligt)
Syrran: Eh, ingeting, sj? (Artighetsfras igen, här börjar man undra när hon ska komma till sak)
Kompis: Nä, ingenting heller. Jo, det är såhär... (Yes, nu, efter 5 min, säger hon det hon ringde för från början)
Samtal mellan lillebror och hans kompis:
Brorsan: Hej, det är Marcus.
Kompis: Hej det är "någon", går det och va? (Redan här får han fram budskapet. Varför krångla till det?)
Brorsan: Nej, det går inte, eller, ja jag kommer till dig. (Raka, ärliga och snabba svar)
Kompis: Okej, hejdå.
Killar gör allt mycket enklare än tjejer. Tjejerna måste vara så artiga på något sätt.
Resultatet? Killar har mycket lägre mobilräkning!!!
Ett helt annat liv
Om man jämför en helt vanlig tisdag nu och för två år sedan finns det en hel del skillnader.
Tisdag 2007
Jag går upp vid 7, gör mig i ordning, äter frukost och hinner kanske kolla igenom läxan en extra gång. Jag springer till skolan (ett tag var jag en riktigt tidsoptimist) och kommer in i klassrummet precis samtidigt som läraren (yes! Jag fick ingen prick). Lektion efter lektion går och jag tittar på klockan var 10:e min. Magen kurrar, men det är fortfarande 50 min till lunchen. Efter fyra lektioner får vi äntligen gå och äta, och ladda batterierna till ytterliggare två lektioner. Det enda jag har i huvudet är oron för alla läxor jag måste göra när jag kommer hem. Som tur är har vi idrott på tisdagar. På de lektionerna släpper jag allt, och gör det jag tycker är roligast av allt. Idrotta!
När jag kommer hem, ungefär vid 14.40, kastar jag mig direkt till skrivbordet och börjar med läxorna. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan träningen 17.30, för jag vet att jag kommer vara helt död efter träningen.
På träningen kopplar jag bort allt som heter skola och fokuserar bara på träningen, men så fort jag kommer hem blir det läxor igen, enda till jag somnar vid 22. Någon gång hinner jag med en timmes tv-tittande också.
Tisdag 2009
Jag går upp vid 8, tar på träningskläderna och tänker inte ens att jag skulle ha någon läxa. Jag cyklar lungt till idrottsplatsen och kan koncentrera mig fullt ut på träningen. Det finns inga stressade tankar i bakhuvudet. Efter träningen cyklar jag hem, duschar och cyklar sen till skolan för att äta lunch. Vi sitter och snackar länge, har ingen tid att passa. Därefter cyklar jag hem igen. Sitter kanske lite vid datorn, pratar med någon i familjen. Efter ett tag inser jag att jag borde ta tag i läxorna. Vilka läxor? Jag tänker att jag kanske borde räkna lite matte, något måste jag ju göra.
Efter tre mattetal, känns det helt meningslöst eftersom vi får lektonen på oss att räkna, så jag ringer någon, vi går ut och går, och sen på kvällen tränar jag igen.
På kvällen kan jag med gott samvete gå och lägga mig, utan stress inför prov och inlämningar. Det vet jag att jag fixar ändå.
Ja, som ens liv kan förändras...
Jag har i alla fall nytta av mitt slit i 9:an.
De viktigaste av allt
Jag tror jag har förstått nu vilken tur jag har. Jag har inte bara EN bästa vän. Jag har fem! De är helt underbara, och jag tror knappt att man kan få bättre vänner. Dessutom har jag världen underbaraste pojkvän och familj. Ja, jag har nog det för bra.
Jag sitter här nu och lyssnar på min systers spotifylista på låten "We rock!" och jag kan bara instämma... We rock!
Skola? Ja, tack!
Hoppas jag kommer ihåg detta i oktober då det mesta känns tungt och man bara längtar till sommaren...
Jag tror på dig, Johanna Adolfsson
Först var hon förlamad i halv kroppen, men den återhämtade sig. Målet och drömmen var hela tiden att komma tillbaka till friidrotten, till träningen och till sitt gamla liv. Självklart är den tungt och jobbigt, att se kompisarna träna för glatta livet medan man själv inte får röra en fena. När kompisarna får mjölksyra på löparbanorna står man själv inne hos en sjukgymnast, kiropraktor, läkare eller någon annan inom vården. Det är jättelätt att bara ge upp, sluta tro och hoppas.
Men den här tjejen ska ha en eloge för det hon gör. Jag har nog aldrig träffat en så stark människa som hon. Hon kämpar, hoppas, önskar och slutar inte tro att någon gång komma tillbaka till längdhoppsgropen för att göra det hon älskar mest. Nu har till och med de som pushat henne gett upp hoppet för en träningsrik framtid. Att höra att endast ett mirakel kan rädda henne är väl inte det lättaste att acceptera, men hon kommer inte ge upp. Inte en chans! Att sluta tro att att säga att det är ok, och det är det ju inte. Hon kommer komma tillbak, förr eller senare. Jag tror på henne och jag är inte den enda. Den här tjejen är något speciellt. Hon kommer fixa det.
Jag tror på dig, Johanna Adolfsson
Happy face :)
ÄNTLIGEN!
ÄNTLIGEN stranden
ÄNTLIGEN fick jag bort solränderna någorlunda
ÄNTLIGEN träffade jag mina underbara vänner igen (det var ett tag sedan)
ÄNTLIGEN känns det som sommarlov
En glad Louise på hotellrummet på Världsungdomsspelen
I want the old one back
Who are you?
I miss the old one.
I liked that one better.
Tack för att ni finns!
Men det finns alltid någon som får en tillbaks på rätt spår.
Får en att se ljuset igen.
Tack!
Stuck in a moment
Imorgon ska jag inte gå på Sundsgymnasiets avslutning. Jag och tjejerna i bandet ska återvända till vår gamla skola och spela de inledande låtarna på deras avslutning. Det ska bli så fantastiskt roligt. Jag ska hålla ett litet tal i början, och sen drar vi igång avslutningen som aldrig förr.
För ett år sedan slutade jag 9:an, och det känns som om det var igår.
Då känns inte studenten alls långt bort.
