Louise Nyberg - nya mål, nya framgångar

Det blev ju inget träningsläger i år, och orsakerna till det ska jag inte ta här. Men istället för en vecka i Italien, fick vi två dagar i Södervångshallen där jag för övrigt redan spenderar 80 % av min fritid. Men, träning som träning. Det var en rolig och givande dag. Ser fram emot imorgon.
Här är dagens aktiviteter:

Pass 1 10.00-12.00
Jogging, stretching, löpkoordination
10 Starter med startblock

Lunch
Pasta och kycklingsallad
(MYCKET GOD)

Rast
Emmy, Maria, Hedvig och jag spelade ett par rundor skitgubbe i pausen.
Jag lyckades vinna första omgången. "Tur!", sa de andra. "Omtänksamt!", tyckte jag. (De hade ju blivit helt förkrossade om jag hade vunnit alla)

Pass 2 13.30-15.00
Jogging, smidighet
Sittande frekvens
Frekvenslöpning
Reaktionsövningar
Tester:
Flygande 30m: 3,83
Stående längd: 2,27
Stående 5-steg: 11,66
Nerjogging, stretching

Idag fick jag uppdraget ta foto när de lite yngre barnen tränade.
Vi måste nämligen ha lite bilder på afficherna som vi ska sätta upp om friidrottsskolan i sommar.
Här är några av bilderna:

Vissa är klumpigare än andra och jag tillhör väl den grupp människor av det lite osmidigare laget ibland.
Idag lyckades jag stuka foten på det sista träningspasset innan resan. Otur eller vad!!? När vi gjorde löpskolningsövningar märkte jag att vänsterfoten var lite ostabil så jag lade allt fokus på den och glömde helt bort att jag hade en fot till. Det var såklart den jag stukade.

Det knakade i hela foten och min förta tanke var:
Neeej! Jag har brutit foten!
Men när jag insåg att det inte var riktigt så illa tänkte jag att då är det väl bara att träna på som vanligt.
Allt eller inget liksom. Men jag fick inte fortsätta (inte för att jag hade kunnat det heller).

Det tar väl ett par dagar sen är jag tillbaka på banan igen...

... eller inte på banan. Snarare på stranden i Thailand!

Det var friidrotts-VM i helgen om någon missade det. Själv spenderade jag ungefär 6 timmar framför tv:n, men det är väl okej när det bara är ett stort mästerskap två gånger om året?!
Sverige kom tyvärr hem utan några medaljer men det var ändå ett par stycken som presterade bra.



Christian Olsson - Visserligen var han vårt stora medaljhopp, något som han inte levde upp till. Men det var det första mästerskapet på fem år pga. sina skadebekymmer och han tog Sveriges bästa placering (4a). En helt okej comeback!

Philip Nossmy - För två år sedan kunde han knappt gå. I söndags sprang han semifinal på VM och var bara fem hundradelar ifrån finalen! Det gillas! I sommar får vi hoppas på en finalplats på EM.

Emma Green - 1.94 i höjd är ett helt okej resultat och det räckte till en 5:e-plats för Emma som gjorde sitt bästa VM sedan skrällen för ett antal år sedan då hon tog brons.

Emma Rienas och Lena Berntsson - Båda 60m-specialisterna tog sig till semifinal men mer än så blev det inte. Det var trots allt en bra insats. Konkurrensen är hård på 60m.



Mattias Claesson - Efter en sjukdom och svår förkylning är det svårt att komma tillbaka snabbt och prestera på max, och tyvärr drabbade detta vår bästa 800m-löpare som slutade sist i sitt försöksheat.

Ulrika Johansson - Hon har sänkt till personliga rekord med hur mycket som helst den här vintern, men på ett VM räckte inte det till avancemang.

Michele Torneus - 8m-hopparen som inte lyckades ta sig till final i länghopp, efter ett kval som hade väldigt låg nivå. Han borde ha klarat det, men nerverna höll inte.

Christian stod för Sveriges bästa prestation... som vanligt.

(Bilden är tagen från friidrott.se)

Nu i helgen arrangeras friidrotts-IVM i Doha i Quatar. Nio svenskar är där och tävlar och hittills har det gått väldigt bra. Emma Green hoppade tex till sig en 5:e plats i damernas höjdfinal igår. Men mer om det senare.

Igår slogs ett världsrekord, fast inte på IVM i Doha och det var inte Bryan Clay som gjorde det (vinnare av 7-kampen igår). På de amerikanska universitetsmästerskapen gjorde 22-åringen Ashton Eater sin dröm-7-kamp. Med 300 (!) poäng marginal till världsmästaren Clay, slutade han på 6499 poäng, 23 poäng bättre än det gamla världsrekordet!

Då undrar förstås alla, varför är inte Eater på Inomhus-VM? Han hade ju vunnit med 300 poängs marginal! I alla grenar finns kvalgränser för att få vara med på ett mästerskap, med undantag för mångkamparna. Arrangörerna har valt att istället bjuda in de åtta mångkampare som de tycker är bäst och mest intressanta, därav att Ashton Eater inte fick vara med. Men det är nog något de ångrar nu. Vilken arrangör vill inte ha ett världsrekord på meritlistan?

Nu har jag precis kommit hem ifrån IK Finish (friidrottsklubben) årsmöte som varade i hela 3 timmar! Ja, det blev lite drygt i mitten när det enda man väntade på var pris och stipendieutdelningarna. Men efter 2 timmar och 45 min satte de igång, och då piggnade jag till.
Jag slog två klubbrekord förra året.
Femkamp: 3459 poäng
Stafett 4x200m: 1,50,49 (Emmy, Erika, Louise, Louise)

Dessutom fick jag ett träningsbidrag på 3000 kr för mina JSM-medaljer. Ett silver och ett brons blev det ju.

Denna helgen har senior-SM-medaljerna i friidrott fördelats och svenska friidrottsförbundet anordnade en tävling samtidigt där man skulle gissa vinnarna i alla grenar. Jag var med (såklart) och såhär gick det:

Kön - Gren - Min gissning - Placering - Vinnaren - Resultat

M 60m	Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge (2a) / Stefan Tärnhuvud - 6,79
M 200m	Oskar Åberg 89 Solna (2a) / Nil de Oliveira - 21.70
M 400m	Nil de Oliveira 86 Tureberg (DNS) / Fredrik Johansson - 48,36
M 800m	Mattias Claesson 86 Hässelby (DNS) / Anton Asplund - 1,50,67
M 1500m	Daniel Lundgren 85 Tureberg (DNS) / Rizak Dirshe - 3,50,60
M 3000m	Alexander Söderberg 88 Spårvägen (DNS) / Johan Wallerstein - 8,13,38
M 60m h	Philip Nossmy 82 Malmö (1a) / Philip Nossmy - 7,73
M höjd	Joel Spolén 83 Örgryte (4a) / Erik Sundlöf - 2,19
M stav	Oscar Janson 75 Ullevi (1a) / Oscar Janson - 5,51
M längd	Michel Tornéus 86 Tumba (1a) / Michel Tornéus - 7,76
M tresteg	Christian Olsson 80 Örgryte (DNS) / Anton Andersson - 15,86
M kula	Leif Arrhenius 86 Spårvägen (DNS) / Nicklas Arrhenius - 18,90
M vikt	Mattias Jons 82 Hässelby (1a) / Mattias Jons - 18,14
M 4x200m	Spårvägens FK (DSQ) / Huddinge AIS - 1,28,45

K 60m	Lena Berntsson 78 Ullevi (1a) / Lena Berntsson - 7,35
K 200m	Frida Persson 89 Hammarby (DNF) / Mathilda Hultgren - 24,14
K 400m	Moa Hjelmer 90 Spårvägen (1a) / Moa Hjelmer - 54,97
K 800m	Rebecca Högberg 84 Hammarby (DNS) / Elin Moraiti - 2,10,12
K 1500m	Ulrika Johansson 75 Rånäs (DNS) / Charlotta Fougberg - 4,36,26
K 3000m	Ulrika Johansson 75 Rånäs (DNS) / Lisa Brommé - 9,33,82
K 60m h	Ellen Sääw 90 Falun (1a) / Ellen Sääw - 8,45
K höjd	Emma Green 84 Örgryte (1a) / Emma Green - 1,94
K stav	Michaela Meijer 93 Örgryte (4a) / Angelica Bengtsson - 4,30
K längd	Malin Olsson 90 Malmö (5a) / Nadja Casadei - 6,23
K tresteg	Kristin Franke-Björkman 91 IF Göta (1a) / Kristin Franke-Björkman 13,12
K kula	Catarina Andersson 77 Hässelby (2a) / Helena Engman - 17,24
K vikt	Anna Söderberg 73 Ullevi (DNS) / Tracy Andersson - 18,08
K 4x200m	Malmö AI (2a) / Spårvägens FK - 1,40,83

DNS = Did not start
DNF = Did not finish
DSQ = Disqualified
Det blev 9 rätt av 28. Men som ni ser är där väldigt många som inte startade (DNS) av de jag hade tippat på, så hade jag kollat startlistorna innan hade det nog gått bättre.

Man kan väl säga att jag gjorde det igen. Efter en minst sagt värdelös säsong, med 80% övertramp och de övriga godkända hoppen så dåliga att de inte är värda att nämnas, fick jag till det på JSM. Precis som i somras! Fast även om det var mycket som var likt, var det många saker som gjorde att denna tävlingen stack ut.

Fredag kväll och lördag morgon hade jag inget annat i huvudet än trestegshoppen jag skulle göra. Jag kunde se det perfekta hoppet framför mig.

Uppvärmningen blev väl inte den mest optimala. Jag har nog aldrig varit med om en sådan stirrig och slarvig uppvärmning någonsin.
Jag och Erika gick till löpargången, som redan var fylld med folk. Vi joggade, och när skulle sätta oss och stretcha säger Erika lugnt: "Du har väl prickat av dig?".
Prickat av mig? Visst fan, det är JSM. Då måste man ju pricka av sig i alla grenar, inte bara i löpgrenarna som i vanliga tävlingar. JAG HAR INTE PRICKAT AV MIG! Vad är klockan? Ååå, det är redan för sent. Detta är inte sant, detta händer inte...

Ungefär så gick tankarna i mitt huvud och jag rusar ut för att springa och pricka av mig. Sen kom jag på att pappa redan var där inne. Så jag ringde honom och bad honom fixa det, och som tur var lät de mig vara med ändå.

Vid den tiden hade jag redan förlorat 10 min av uppvärmningen, så på ca 7 min skulle jag hinna stretcha, köra köpskolning och ladda. Det blev en hastig version av det, sen tog jag mina saker och halvsprang tillbaka till Atleticum för att inte missa uppropet.

Självklart visste jag inte var uppropet skulle vara. Så jag skyndade mig till sekretariatet för att fråga och på vägen rev jag upp mina byxor.
Jag hann till uppropet, och kunde ta hyfsat god tid på mig att byta skor. När vi marscherade in slog mitt hjärta 200 slag i minuten och jag kunde inte riktigt gå ner i varv. Men jag vände detta till något positivt och jag blev sjukt taggad att prestera bra nu när allt hade börjat så konstigt.

Kort där efter började tävlingen. 20 st tjejer mellan 18 och 19 år skulle göra upp om medaljerna. Jag var jätteladdad, och hade en stor hejarklack som sporrade ännu mer.
Jag började med två övertramp. Lite spänning får det ju vara.
Inför tredje, och ganska avgörande hoppet, fick jag samma känsla som i somras när jag skulle göra mitt sista hopp. Det är allt eller inget.

Publiken. Klapparna. Laddningen. Ansatsen. Plankan. Hoppen. Landningen. Resultatet. 11.47!

Pers med 2 cm. Årsbästa med 61 cm.

Jag slutade på 6e plats. (2a bland 18-åringarna).
Det kunde knappt slutat bättre.

Man kan inte vara på topp alltid, och det gäller ju att välja vilka tävlingar man ska prestera på, så att man kan vara bäst när det gäller...

Talk to the coach

Plugg, plugg, plugg. Det känns som att det är det enda jag gör nu förtiden. Tur att det är lov snart. Ett annat träningspass hinner jag med förstås. All fokus ligger på IJSM. Det är nu formen ska ställas på sin spets. På lördag kl 13.45 är det dags. Då kommer allt stämma. Då blir det långt!

Testerna gick väldigt bra igår. Ett pers, ett tangerat pers och de andra två var minsann inte långt borta!

Flygande 30m: 3.81s (Pers: 3.78s)
Stående längd: 2.25m (Pers: 2.28m)
Stående 5-steg: 11.82m (Pers: 11.82m)
Stående 10-steg: 24.90m (Tidigare pers: 24.80m)


Idag blev det styrketräning.
Bilden är dock från sommaren 2009

Ännu en helgs tävlande. Ännu en helg utan bra resultat, MEN...
jag gjorde framsteg i helgen. Jag sprang mycket fortare i ansatserna och hoppen var betydligt längre än förre helgen. Känslan fanns där! Det är ju typiskt att man ska ha sån jäkla otur med den där plankan alltid. 1 cm övertramp hit och 1 cm övertramp dit. Kunde inte foten varit på rätt sida om plastelinan någon gång?

På det igen nästa vecka!

Det är en stark Louise som skriver. Eller i alla fall starkare! 50 kg på frivändningar känns inte megatugnt längre och tekniken fungerar bra. Jag är sjukt laddad inför nästa veckas tävlingar. Äntligen är uppbyggnassäsongen över! Äntligen får jag tävla i tresteg igen!

Uppbyggnadssäsongen har gått precis som jag har velat, och det har inte funnits några störmoment (som sjukdom, skada, resor) alls. Det finns ju inte bättre uppladdning.

För exakt en vecka sedan var jag på en föreläsning som hölls av Stefan Holm, en av tidernas bästa hödhoppare. Han föreläste om sitt liv fram till OS-guldet 2004 i Aten. Hans med och motgångar, bra och dåliga beslut. Jag satt helt lyrisk och sög åt mig allt han sa. Är någon man ska lyssna på är det ju Stefan Holm. Man är ju säker på att det funkar! Detta lärde jag mig:

"En ny tanke - en ny inställning"
Låter nästan som min "Nya mål, nya framgångar". Det finns alltid något att förbättra, och en förbättring leder till framgång som tar en till en högre nivå. Man måste våga förändra, och inte köra på i samma spår, år efter år.

"Människan är fri att förändras i varje ögonblick"
Vi har en egen vilja och vi styr själva över vårt agerande. Vi väljer den vi är!

"Välj framtid - jobba för den"
Vill man bli bäst i världen måste man bestämma sig för det, och sen göra allt för att det ska bli så. Det går inte att göra något halvdant. Det går heller inte att bestämma sig och sen hoppas att det kommer av sig själv. Man måste kämpa, annars kommer man ingenstans.

"Om man är idrottsman är man det 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 52 dagar om året"
Många tror att när man har tränat två timmar på kvällen är man klar för dagen. Men det är tiden i mellan träningarna som är avgörande. Man måste tänka på att ha rätt vila och att äta rätt för att kroppen ska kunna återhämta sig. Vila är a och o för att lyckas. Vilar man inte tar kroppen inte åt sig träningen utan bryter ner den istället.

"Bry dig inte om saker du inte kan påverka"
Är fuktionären långsam? Var det någon som flyttade på ditt ansatsmärke? Är det någon som skriker lite för högt i publiken? Sådana saker kan man inte påverka, därför ska man bara acceptera det och fokusera på något annat. Annars kommer all energi gå åt till att man bli irriterad och tävlingen kommer gå åt skogen. Det gäller att stänga ute omgivningen och när det väl gäller, när man ska prestera är det full fokus på det man ska göra. Inget ska kunna störa en då.

"Försöker man inte kan man inte lyckas, men gör bara misstagen en gång!"
Våga! Vågar man inte för att man är rädd att misslyckas kan man ju heller inte lyckas. Då blir man varken bättre eller sämre. Vågar man får man också svar på om det fungerar eller inte. Fungerar det bra har man kommit ett steg längre fram, och skulle det bli ett fjasko vet man att man har något att jobba på. Men gör bara misstagen EN gång! Det är inte okej att göra samma misstag om och om igen.

"Var mentalt förberedd på det oförberedda"
Det finns en risk att tidtagningen slutar fungera, eller att någon skadar sig så att tävlingen fördröjs. Om man är mentalt förberedd på det oförberedda klarar man sådana här situationer utmärkt! Det är bara att sätta sig ner och ta det lugnt tills allt är fixat. Hetsar man upp sig förlorar man en massa energi.

"Då är då, nu är nu"
Ibland möter man personer som man aldrig har vunnit över, som har 100 mäktiga titlar på sin meritlista och bara tanken på att vara på samma tävlingarena får en att vilja sjunka igenom jorden. Det är dags att tänka om. Det som har hänt på tidigare tävlingar spelar ingen roll när man väl står på startlinjen. Då är då och nu är nu. Det är bara nu man kan påverka vad som ska hända i framtiden. Man kan inte leva på gamla meriter. De gör inte att man hoppar längre eller springer fortare. De skapar bara en osäkerhet hos motståndarna.

"Gör det lilla extra!"
Extra jobb och slit lönar sig. Den som vill mest och kämpar mest kommer också att lyckas bäst!

Stefan och jag

Efter två träningspass och tre duschar idag har jag äntligen slagit mig till ro framför tvn och Ullared. Det programmet förgyller min dag.
Träningen gick bra. Jag hoppade tresteg (eller jag gjorde lite trestegsövningar) för första gången idag på 2 månader, och det kändes underbart! Nu kom motivationen tillbaka och jag förstod varför jag håller på med friidrott över huvud taget. Det är ju så ofantligt roligt! Konstigt, eller hur? Att man älskar att hoppa tre steg ut i sandgrop. Men så är det, och alla borde prova någon gång!

Imorgon har jag sovmorgon! Det är också underbart!

Brons på IUSM förra vintern